De flesta skulle säga att Hans Josefsson var en lyckad man. Han tillät sig att själv formulera tanken när han gick hem från jobbet i ösregnet med ett paraply uppfällt över huvudet. En man i sina bästa år, nyss 42 fyllda, med ett vd-jobb i egen rörelse, gott om pengar naturligtvis, fin bil, lätt att få kvinnor (dock inget stadigt sällskap för tillfället), arkitektritad villa på den skånska landsbygden. Möjligen skulle man kunna säga att han gjorde en slät figur som pappa och det var hans enda problem just nu.
Dottern Jessica var 17 år. Hans hade skilt sig från hennes mamma när dottern var sex år gammal. Hennes mamma Helena fick naturligt nog vårdnaden och Hans blev helgpappa. När han två år senare flyttade till Skåne och byggde upp sin egen verksamhet blev han skollovspappa och med tiden knappt ens det. Förrän nu. Jessicas två första år på gymnasiet i Uppsala hade inte blivit någon succé. Skolk, supande, haschrökande, utåtagerande beteende, och hon var visst skolans och halva stans egen slampa. Tanken var att en sommar i lugna Skåne och ett kontorsjobb på pappas företag skulle göra henne gott, även om Hans inte riktigt begrep hur. Där stod hon förresten, under verandataket, kunde Hans se när han närmade sig hemmet. Hon hade inte gått till sitt jobb i dag heller.
Jessica Josefsson huttrade i det kalla regnet. Hon var klädd i en röd minikjol, svarta knähöga stövlar och en kortärmad åtsmitande topp. Hon kände röken från cigaretten fylla hennes lungor och hon funderade över sin situation. Att fundera var annars inte Jessicas stil. Sommar hos morsan i Uppsala eller sommar hos hennes så kallade farsa i obygden var egentligen skit samma. Skit samma var något av en livsfilosofi för Jessica Josefsson. Hon skulle aldrig lyssna på något så töntigt som en psykolog, men vilken psykolog som helst skulle snabbt kunna slå fast att Jessica hade problem och att problemen hade med sex att göra.
Jessica såg sig själv som en krigare och sex var hennes vapen. Hon an... Läs hela novellen
