stack försiktigt nyckeln i låset och vred sakta om, hon tryckte sig även mot dörren, för hon hade lärt sig att klicket när låset går
upp inte låter lika högt då.
Sakta tar hon av sig sig jacka och knyter upp skorna. Inget hörs ifrån lägenheten och alla lampor är släckta, "Pappa sover säkert",
tänker Lisa och tassar tyst till sitt rum. Pappas sovrum ligger i andra änden av lägenheten så hon behöver inte smyga förbi hans rum,
vilket hon tackat sin lyckliga stjärna för, många gånger.
Hennes dörr står på glänt, så hon skjuter långsamt upp dörren och stänger den bakom sig. Just när hon är på väg att tända taklampan
så tänds hennes lampa som står på nattduksbordet. Hon flämtar högt och rycker till. En snabb tanke hinner springa igenom hennes
hjärna. "Pappa!"
- Jasså? Så det passar att komma hem nu? Sa jag inte att du skulle vara hemma vid nio? säger hennes pappa med en barsk stämma.
- Jo.. säger Lisa tyst.
- Vad är klockan nu?
- Kvart i tolv..
- Just det. Du vet att du inte får vara ute och ränna på nätterna!
- Jag.. jag glömde bort tiden!
- Försök inte, du struntade i att komma hem i tid! Det är inte första gången!
- Förlåt.. det ska inte hända igen, jag lovar!
- Har du varit ute och slarvat med killar?!
- NEJ! Nej.. jag har varit hos Amanda!
- Jasså minsann? Kom hit!
Lisa går sakta fram till sängen där hennes pappa sitter och tittar ont på henne. När hon närmar sig sliter han tag i hennes arm och drar
ned henne på sängen. Hon tittar på honom med skrämsel i blicken, hon vet vad som ska komma, hon har varit med om det förrut.
Han tar tag i hennes hår och tvingar henne att titta honom rakt i ögonen. Hon försöker titta bort, men han tvingar tillbaka hennes huvud.
- Ljug inte för mig! ryter han.
Hennes ögon är blanka, och tårar börjar sippra fram. Han tar ett extra tag om håret och drar sedan ned sin gylf, där hans... Läs hela novellen
