Lilasyrran

Under ett par veckor hade det regnat, men äntligen hade solen tittat fram mellan molnen och fågelsång hördes mellan trädgrenarna.

Sista veckan på loven var alltid lite melankoliska och sorgsna, men samtidigt ganska sköna.

Sorgsna för att hösten snart var nära och för att de vackra flickorna på stranden snart skulle bytas ut mot gamla gnälliga tanter med små terriers springande löst okontrollerat spridande sin avföring på strandkanten.

Sköna för att man snart skulle träffa nya och gamla polare i 3an på samhällslinjen där jag gick.

Denna vecka var det däremot mer positivt än negativt, resten av familjen skulle nämligen inom ett par timmar fara iväg till Borås i en hel vecka till vår faster Kerstin som under denna vecka anordnat nåt jippo som hon alltid gjorde sista veckorna i augusti; Boråsfestivalen som hon brukade kalla det. Eller en vecka av total misär, som jag brukade kalla det.

Nöjd var jag i alla fall, gick in i mitt lilla rum och satte mig och knappade på datorn,

Mamma knackade på dörren efter att hon redan tittat in genom dörren, som hon alltid gjorde.

- ganska meningslöst att knacka om du ändå kommer in en halvsekund senare, påpekade jag.

- Tänk om jag suttit här inne och rökt hasch eller försökt tillverka bomber eller nåt. Du kunde ha sprängt hela huset, vet du det mor!, tillade jag ironiskt.

Min mamma som var van vid min ironiska attityd lade huvudet på sned, som hon alltid gjorde och svarade med ett sarkastiskt: ? Ja, men risken att du skulle orka med några sådana bedrifter är väl ganska liten med tanke på att du inte ens orkat plocka undan din smutstvätt som legat här i nästan två veckor nu!

- ja, ja, var det något speciellt eller? Svarade jag med besegrad ton.

- vi åker nu, jag lämnar pengar på hyllan utanför köket, ett par hundra för nöjen och mitt Ica-kort ... okej? sade hon.

Ja, just det Din syster följer inte med till Kerstin heller, hon orkar v... Läs hela novellen