spred sig i bröstet, äntligen ledig, tänkte Peter. Han hade under det sista halv
året arbetat cirka 250 timmar i månaden. Influensan hade inte bara drabbat
patienterna utan även personalen hade drabbats hårt. Den ordinarie personal som
var frisk hade mer eller mindre fått arbeta dubbla pass för att avdelningen
skulle fungera.
Den sista månaden hade läget förbättrats något och Peter hade då
bestämt sig för att åka bort under sin lediga helg, just för att inte kunna bli
in ringd av jobbet.
Han hade beställt en kryssning till Tallin, som han tänkte åka på alldeles
ensam och bara njuta av ledigheten, äta och dricka gott, umgås med människor som
inte var sjuka utan med människor som var ute för att ha roligt. Trubaduren som
spelade i den lilla baren var riktigt duktig, han spelade främst 60-tals och
70-tals rock, vilket var mycket uppskattat bland publiken. De flesta sjöng med
och stämningen var på topp även om klockan inte var mer än fyra på
eftermiddagen. Peter hällde i sig det sista av whiskeyn och reste sig för att
återvända till hytten där han tänkte göra sig i ordning inför buffén som han
beställt.
Precis när han vände sig om för att gå såg han en tjej med långt kolsvart
hår som stod på andra sidan baren och följde honom intensivt med blicken, han
stannade upp och bemötte hennes blick, hennes ögon var lika intensivt svarta som
håret. De stod som förstelnade och tittade på varann. Hon kan inte vara mer
20-25 år tänkte Peter, vad ser hon hos en som mig. Peter var 42 år och allt
annat än vältränad, han hade gått upp 15 kilo sen han slutade röka för två år
sen och de kilona hade allihop hamnat runt midjan, vilket gjorde att han kanske
inte kände sig som den snyggaste killen i baren. Tjejen med de korpsvarta ögonen
var hur som helst på väg emot honom nu. Hon rörde graciöst utan att spilla en
enda droppe av ölen när hon sakta avancerade mot Peter. Hennes små bröst
a... Läs hela novellen
