Som vanligt innehåller mina noveller en stor del fantasi, gör inte detta mot era grannar..
Jag hade haft ett tufft nattskift på kemifabriken som jag för tillfället jobbade på och det var inte så att jag blev på så värst bra humör när jag efter ett par timmars sömn vaknade av att grannarna bråkade högljutt i trapphuset.
Herregud! Kunde de inte hålla sig i lägenheten, mor & dotter, de bråkade jämt annars också men det hade bara blivit värre på sistone. Jag hörde bara delar av deras skrikkonversation. Det fanns ord som jag inte tycker ska finnas mellan mor & dotter. Men när dottern en snygg tjej i tonåren med frihetslängtan och mamman är en snygg ensamstående kvinna i 35 årsåldern, med sina egna ideal och idéer om uppfostran, då kan man räkna med kollisionskurs.
När jag ilsket hoppade ur sängen och frustrerat drog på mina jeans. Att de skulle förstöra ännu en dags sömn för mig. Jag öppnade dörren till trapphuset, de la först inte märke till min närvaro. Men sedan tystnade de och vände sig om och såg mig stående barfota, endast iförd mina slitna gamla jeans och ja, jag är stolt över min vältränade tjugoåriga kropp. De tystnade båda och tittade förskräckt på mig.
”Äuhhum” Mamman, Mia, försökte inleda ett vänligt samtal ”väckte vi dig?”.
”Vad tror du” fräste jag, ”hade jag stått här om jag hade sovit”. Det hängde åt elektriskt i luften.
”F’låt” försökte Sara, dottern ”det var inte meningen” lätt överslätande.
”För ert eget bästa gör ni som jag säger” fräste jag.
Jag stängde dörren bakom mig med en smäll. Tog dem båda under vars en arm och ledde dem in genom deras vidöppna dörr, in i deras egen lägenhet. Jag stängde dörren bakom mig med en snabb fotrörelse.
Lägenheten var ljus av förmiddagssolen, dörren till balkongen stod öppen och den lätta vårvinden svepte sakta in i köket, det var rent och välstädat, det stora köksbordet rent från saker men kändes lite för stort för matplatsen. Det jag såg av lägenheten var sparsmakat m... Läs hela novellen
