Therese var en tjej på sexton år som för bara något år sedan varit väldigt illa ute. Fader Nyqvist kom ihåg när han träffat henne första gången. Det var hennes föräldrar som tagit med sig henne till hans ämbetsrum för att söka hjälp åt henne. Hon hade hamnat i svårigheter med lagen efter att polisen tagit henne på bar gärning med några gram hasch i jackfickan.
Hon hade tydligen umgåtts med ett gäng svårt kriminella killar och dragits in i både det ena och det andra. Föräldrarna önskade att han skulle hjälpa henne med stödsamtal. Eftersom hennes familj sedan många år varit medlemmar i församlingen hade han med glädje tagit sig an denna uppgift.
De första samtalen hade gått trögt och flickan hade varit motvillig att ta emot den hjälp som han och kyrkan erbjöd. Men hon hade ändå dykt upp punktligt varje vecka, och efter några månader hade hon även förändrat sitt beteende till det bättre.
När han började träffa Therese var hon alltid hårt sminkad, och hennes hår var svartfärgat och spretigt. Hon var alltid klädd i en svart skinnjacka och hon bar korta kjolar som visade mer än de dolde. I ansiktet hade hon haft ett flertal piercingar som hon ständigt pillade på under samtalen. När man såg henne nu kunde man knappt tro att det var samma flicka.
Det långa håret hade fått tillbaka sin naturliga färg och var vackert kastanjebrunt. Det var välborstat och böljade som en slöja över hennes späda rygg. Hon hade slutat sminka sig och tagit bort de flesta av sina piercingar. Den enda som var kvar var en silverring som satt i hennes vänstra näsborre. Hon bar numera fina, sedesamma klänningar som slutade en bra bit nedanför knäskålarna. Det hade dolt sig en riktigt söt tjej bakom all ... Läs hela novellen
